Jag tänkte att du skulle vara min vän men glömde att det var första April.

Såg träden susa förbi i vanlig ordning utanför rutan. Du är min vän var min tanke.
Längst bort på ängen vilade den brinnande horisonten. Den fick mig att tänka på dig.
I Kärleken hade det regnat. Men inte längre.
Du är min vän, det var det jag tänkte när jag steg ner och lät skon nudda asphalten i stan.
Jag var så övertygad hela trappan upp till din dörr.
Jag var så säker.
Men när handtaget vreds om och du såg på mig.
Då tappade jag allt.
Helvetesjävlaskit. Du skulle inte bli mer än en vän.