Jag vet att jag lät dig bränna mina broar, du vet det inte.
Jag vet att du fick mig att känna så mycket mer, du vet det inte.
Jag vet att vi är av samma virke, du vet det inte.
Jag vet att vi båda kan se saker inte andra ser, du vet det inte.

Jag vet att allt det där försvann när jag såg dig, när jag insåg att jag bara var en av alla.
När jag fick se dig i ögonen och du såg rakt igenom mig.
När du öppnade munnen och jag fick höra samma gamla visa.

Vi är inte av samma virke, du vet det inte men det vet jag.

Dags att bygga en ny bro.

Jag tänkte att du skulle vara min vän men glömde att det var första April.

Såg träden susa förbi i vanlig ordning utanför rutan. Du är min vän var min tanke.
Längst bort på ängen vilade den brinnande horisonten. Den fick mig att tänka på dig.
I Kärleken hade det regnat. Men inte längre.
Du är min vän, det var det jag tänkte när jag steg ner och lät skon nudda asphalten i stan.
Jag var så övertygad hela trappan upp till din dörr.
Jag var så säker.
Men när handtaget vreds om och du såg på mig.
Då tappade jag allt.
Helvetesjävlaskit. Du skulle inte bli mer än en vän.

Och det var de som älskade mest, de som var av kärlek besatta, det var dem som frosten tog.

~Jonas Gardell~

Dance all tears away.

Let them find the real you, buried deep within. Let them know with all you've got that you are not your skin.

you are the ocean eating the shore, you are the calm inside the storm, you are every emotion you can endure, the world as I see it is a remarkable place.

the concept of right and wrong